MI, efter engelskans Motivational Interviewing, har sina rötter i humanistisk psykologi, social inlärningspsykologi och motivationspsykologi. MI utvecklades från början för att behandla alkoholproblem. Idag används metoden generellt i rådgivning och behandling som främst gäller livsstilsrelaterade frågor (alkohol, tobak, droger, kost och motion mm.) i verksamheter som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola.
MI är ett förhållningssätt, en rådgivningsmetod och en samtalsmetod. Motiverande samtal kan användas i alla professionella sammanhang där man önskar hjälpa en person till livsstils/beteendeförändringar, allt ifrån en enstaka kortare konsultation till en längre samtalsbehandling. MI påverkar motivationsdelen i förändringsprocessen men skapar inte färdigheterna eller verktygen. Syftet är att lyfta fram och stärka motivation för att underlätta beteendeförändringar.
Upphovsmannen till MI är en amerikansk psykolog, professor William R Miller som började utveckla metoden i början av 1980 talet i sitt arbete med människor med alkoholproblem. Metoden utvecklades sedan i samarbete med professor Stephen Rollnick, brittisk psykolog och metodutvecklare inom hälso- och sjukvård.
”MI har skapats för att hitta en konstruktiv väg genom alla svårigheter som ofta uppstår när en hjälpare vågar blanda sig i en annan persons motivation till förändring. MI handlar i synnerhet om att lägga upp samtal så att människor talar sig själva in i förändring, grundad på egna värderingar och intressen.”
(Miller, Rollnick 2013)
